Jakt på medeltiden

rifle-81661_960_720

För den medeltida adeln var jakt ett riktigt stort fritidsnöje. Man hade drevkarlar som med slammer och skrik jagade fram villebrådet och man red oftast igenomrifle-81661_960_720 skogar och fält i stora sällskap. Adeln hade även hundar som i förväg nosade upp var djuren fanns.

Det man jagade hamnade i de flesta fall på matbordet och det var alla möjliga sorters djur; rådjur, hjort, utter, hare, grävling, räv, vildsvin och även björn var vanligt. Favoriten var dock vildsvinet men att jaga det kom dock med fara. En galt som är fullvuxen skulle utan problem kunna döda en fullvuxen människa. Detta resulterade i att man jagade på häst och hade långa spjut för att döda vildsvinen med. Hundarna man använde var dessutom speciella kamphundar som kunde slåss och brottas med svinen. Kroppspansar hade faktiskt hundarna som skydd vilka var gjorda som en metallbrynja eller ett läderskydd. Mastiff, boxer eller bullenbeissern var vanliga raser man använde.

Andra villebråd jagades mestadels med hjälp av pilbåge, men också med dolk och då omringade man dessa djur.

Falkar användes också för jakt. En riddare uppfostrade och tränade sina egna redan när falken var mycket liten. Under sin uppväxt bodde falken på ett ställe som var lugnt och den matades. Den tränades att sitta på armen som var handskbeklädd. När fågeln var helt tam bands en bjällra och en läderrem vid dess fot och en huva av läder träddes över huvudet för att den skulle vara lugn. Remmen användes i början som ett slags koppel men när falken lärt sig att återvända självmant till armen skickades den iväg för att jaga och det var duvor och andra fågelarter som fångades. Falken fick ta del av bytet för varje fångst.

Tjuvjakt var något som betraktades som ett grovt brott och det kunde till och med straffas med döden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *